INFO OM FETT

INFO OM FETT

INFO OM FETT 

Det finns många typer av fett  

Ett smörjfett är egentligen inget annat än en smörjolja som förtjockats med ett förtjockningsmedel för att oljan skall stanna kvar på plats. 
Förutom olja och förtjockningsmedel innehåller smörjfett även olika typer av additiv avsedda att förbättra olika egenskaper som t.ex. belastbarhet, friktionskoefficient, slitageskydd, korrosionsskydd m.m.

 

BASOLJOR    
 

Basoljan i ett smörjfett kan vara av olika typer:    

Mineralolja

Polyalfaolefin (PAO)

Ester

Polyglykol

Perfluorerad polyeter (PFPE)

Silikon  

 
TVÅLFÖRTJOCKARE

Litium/Litiumkomplex: Li-12-OH-stearat är den vanligast förekommande förtjockaren med bra universalegenskaper. Litiumkomplex är egentligen en benämning på ett litiumfett med högre droppunkt (ca 50°C högre än Li-12-OH-stearat). Alla litiumfett är mekaniskt stabila, har god vattenresistens och klarar relativt höga temperaturer.

Kalcium: Kalciumstearat är vår äldsta förtjockare. Den har mycket god vattenresistens, bra mekanisk stabilitet och är billig att tillverka. Den huvudsakliga nackdelen är dess låga droppunkt (max +95°C) som gör att den inte kan användas vid förhöjda temperaturer. Kalcium-12-OH-stearat har samma positiva egenskaper som kalciumstearat men har högre droppunkt, upp mot +150°C, och är även mer åldringsstabil. Den kan med fördel användas i universalfett.

Kalciumkomplex: Kalciumkomplex ger smörjfettet liknande goda egenskaper som andra kalciumfett gällande vattenresistens. Kalciumkomplex ger även fettet naturligt goda EP-egenskaper. Hög förtjockarhalt krävs vilket ger dessa fett relativt dåliga lågtemperaturegenskaper.

Aluminiumkomplex: Aluminiumkomplex ger fettet en hög droppunkt och god vattenresistens. De kan med fördel användas i varma och fuktiga applikationer. En nackdel är dess mekaniska instabilitet. Vid mekanisk bearbetning mjuknar denna typ av fett. Vid avbruten bearbetning återgår det dock till sin ursprungliga konsistens.

Natrium: Natrium gör fettet långtrådigt. Natriumfett är inte vattenresistenta utan emulgerar med vatten. Natriumfett bör inte blandas med andra fettyper.

Natriumkomplex: Natriumkomplex ger fettet goda åldrings- och vattenresistensegenskaper samt bra mekanisk- och termisk stabilitet.

Barium/Bariumkomplex: Bra värmestabilitet och korrosionsskyddsegenskaper.

 

ICKE TVÅLFÖRTJOCKARE

Polyurea: Polyurea är metallfri och ger fettet en mycket hög droppunkt vilket gör den lämplig för högtemperaturapplikationer. De flesta tillverkningsmetoder med polyurea ger fettet god oxidationsresistens, vattenresistens och pumpbarhet.

Kiseldioxid: Kiseldioxid används främst som förtjockare i silikonoljor. Ger transparenta fett. De är mekaniskt instabila jämfört med tvålfett.

Bentonit: Bentonitfett har en mycket hög droppunkt vilket gör att dessa fett ofta historiskt använts i högtemperaturapplikationer. De är mekaniskt instabila jämfört med tvålfett och svårare att additivera än tvålfett.  

 

ADDITIV 

EP: Extreme Pressure eller EP-additiv syftar till att minska risken för skärning mellan metallytor. De är reagerade (inte adsorberade) additiv vars reaktion med metallytorna katalyseras av lokala friktionstemperaturer.

AW: Anti-wear eller AW-additiv används för att reducera nötningen mellan mekaniska komponenter. Normalt skyddar oljan mot nötning tack vare den oljefilm som byggs upp mellan maskinelement i relativ rörelse. Ibland, till exempel vid start och stopp, räcker inte denna oljefilm för att skydda mot nötning. Då fyller anti-wear (AW) additivet en viktig funktion.

Korrosionsskydd: Korrosionsinhibitorer finns i 2 grundtyper, syraneutraliserare och filmuppbyggare. Som namnen antyder arbetar den första typen med att neutralisera syror och den andra med att bygga upp ogenomträngliga filmer.

Antioxidant: Antioxidant är en tillsats som motverkar att oljan åldras (oxiderar).

Fasta ämnen: Fasta smörjämnen är dispergerade fasta ämnen som inte är kemiskt bundna i smörjmedlet. De kan agera som både EP- och AW-additiv. Exempel kan vara MoS2, grafit, PTFE och bornitrid.

Friktionsmodifierare: Friktionsmodifierare eller FM-additiv skall sänka eller öka friktionen mellan två ytor. De består av långa molekyler med en polär ändgrupp och en icke polär kolvätekedja.

Viskositetsmodifierare: Viskositetsmodifierarens (kallad VM) uppgift är att minska viskositetens variation med varierande temperatur.

Polymerer: Typiska additiv som använder polymera material är viskositetsmodifierare, pour-pointsänkare, emulgatorer och skumdämpare.  

 

NLGI

Ett smörjfetts konsistens klassificeras utifrån dess s.k. penetrationstal. I en standardiserad test låter man en kona under vis tid sjunka ner i fettet varefter nedsjunkningen mäts i 1/10 mm. Resultatet kallas penetrationstal. Detta penetrationstal korrelerar sedan med en tabell där det s.k. NLGI-talet kan utläsas. Skalan går från 000 (mycket mjukt) till 6 (mycket hårt).

NLGI-klass Bearb. penetration Beskrivning
(DIN ISO 2137)
     
000 445 – 475 mkt lättflytande
00 400 – 430 lättflytande
0 355 – 385 flytande
1 310 – 340 mkt mjukt
2 265 – 295 mjukt
3 220 – 250 medelhårt
4 175 – 205 hårt
5 130 – 160 mkt hårt
6   85 – 115 extremt hårt